Skjut inte upp dina drömmar ♥

(null)
Jag väntade nästan 15 år med att ta upp ridningen efter det att jag flyttade från Göteborg till Stockholm 2005. Nu i efterhand fattar jag inte varför men väljer att tro att allt har en mening.
 
Jag hade egen häst på gymnasiet som jag tävlade med i hoppning. I början på 1995 skadades jag dock svårt i samband med en tävling och när jag vaknade upp på sjukhuset kom beskedet: Du kommer inte kunna rida igen, i alla fall inte de närmaste åren. Jag fick aldrig mer sitta upp på min älskade häst, Betty Boop. Dagen när hästtransporten rullade iväg med henne då hon blivit såld är ett minne som länge brände i hjärtat... Det var några svåra år som följde. Jag tappade bort mig själv, min identitet, mina drömmar.
 
Efter några år hyrde jag en häst 1-2 gånger i veckan och det var härligt. Men stallet låg jättelångt bort från där jag då bodde så det var ett projekt på flera timmar att åka dit ToR. Det kändes alltför stökigt och när jag flyttade till Stockholm blev det inte av att jag tog upp ridningen igen. Och sedan kom barnen, flyttar, nya jobb, skilsmässa, nya relationer, livet. Min längtan efter att rida och vara i stallet trängdes bort. I nästan 15 år.
 
När jag föreläser om stress pratar jag ofta om att många av oss är som en vuxenversion av Alfons Åberg. Det finns en bok där han "ska bara" leka med gröten, pyssla på rummet, fixa och dona INNAN han kan gå till dagis med sin alltmer frustrerade pappa 🙂 Och jag har min egen erfarenhet på det temat. Det var mycket "jag ska bara" och vips så hade 15 år passerat...
(null)
Tjejerna pratade om sin längtan efter att börja rida men det är en svår sport att satsta på när inte båda föräldrar vill. Jag ställde oss ändå i kö förra våren för att få en uppfattning om hur långa väntetider det är, jag trodde att det kunde vara flera års kö till ridskolan. Men vi fick plats, alla tre!
 
Och vi började rida förra hösten, vi hittade en modell som funkar där jag sköter allt. Första gången jag satt upp och red mitt första pass i paddocken var speciell. Det var som att en del av mig kopplades på igen. En del som aldrig riktigt försvunnit. Som att allt på något sätt fanns kvar, minnen och muskelminnen och kunskaper. Det var en väldigt häftig känsla, att mellan 26 och 41 hade jag knappt suttit på en häst. Och ändå var det som att jag aldrig suttit av...
(null)
Jag tror att den största framgångsfaktorn och nyckeln till att jag lever min dröm igen (i liten skala i alla fall, klart jag drömmer om en egen häst) är att vi hittat ett helt fantastiskt ställe att rida på. Bogesunds gård & ridskola som ligger alldeles i närheten av Vaxholm är precis ett sådant ställe som jag drömt om.
 
Först och främst har de en filosofi som långt ifrån alla ridskolor har. Hästarna går inte fler än två pass per dag, kommer ut i riktiga hagar dagligen, är väldigt välskötta och fina att rida. Det är ganska små grupper och jättebra tränare. Familjen som driver gården är engagerad, varm och otroligt jordnära. Det är aldrig "rullande band" utan innan min lektion har jag gott om tid att pyssla med min häst, och även efteråt. Det är så nära att ha en egen häst man kan komma, genom att rida på ridskola 😊
(null)
Finaste Vidar, världens snällaste i boxen. Som en stor nallebjörn. I stallet finns inga tankar på mobilen, sociala medier, jobbet, coronavirus, livet utanför. Så fort jag sätter min fot i stallet så är det bara nuet som räknas. Älskar den känslan!
 
Godmorgon, söndagen den 14 juni!
Åhhhhhh, jag vill bevara varenda sekund av dessa sommardagar i en liten ask och plocka fram vid behov. Den här våren har ju försatt många av oss i ett lugnare tempo. Borta är flängiga turer till köpcentrum och miljoner timmar pendling till jobbet. Borta är att gå och handla i tid och otid, trängsel och stress. Borta är (över)fulla kalendrar och för lite tid för återhämtning, även på helgen. Borta är en sommar där det ska hinnas med massor av aktiviteter.
 
Istället. En sommar hemma, utomhus. Hemester. Lugn, vila, möjligheten att få en paus. Det känns långt borta att boka resor, planera för konserter, fester. Och det känns helt ok. För vi bor ju ändå i världens vackraste land ♥ Varenda person jag pratat med ger uttryck för att det ska bli ganska skönt ändå att lufsa runt här hemma en hel sommar. Vad känner du?
 
Nu ska jag göra kaffe, sätta mig i solen på altanen och bara lyssna på måsarna som verkar ovanligt (morgon)pigga 🙂 Och kontentan av detta inlägg är en påminnelse till mig själv och till dig; skjut inte upp dina drömmar. De kanske inte alls handlar om "reach the stars" och ligger 10 år fram i tiden utan handlar om att komma in igenom en stalldörr igen. Lukta på en varm häst, kratsa hovar, trava runt i en manege, mocka lite skit.
 
Min mamma väntade hela sitt liv med att använda sina bästa kristallglas. När hon fick Alzheimers hade hon inte längre någon glädje av dem. Nu står de i mitt kök och ibland dricker jag mjölk ur ett, bara för att. Bara för att jag kan, för att jag lever. Så skjut inte upp dina drömmar och önskningar. Det finns alltid en väg framåt.
 
KRAMAR

Life goes on ♥

(null)
Alltså, vilken kväll det var igår ♥ Den lever vi länge på tycker jag. Första riktigt varma kvällen för året, det är alltid något speciellt. Vi beställde pizza och åkte till Eriksö som är en härlig badplats i närheten av Vaxholm. Har ni vägarna förbi i sommar så åk gärna hit för några timmars sol och bad. Missa inte heller Skypark, Stockholms största äventyrspark som ligger precis bredvid.
 
Barnen började med att doppa fötterna men eftersom de är experter på att få som de vill slutade det med att de badade för fulla muggar, är det sommar så är det 🙂
(null)
Pizza on the beach är aldrig fel. 
(null)
Chèvreost, pinjenötter, parmaskinka, ruccola och honung på pizza är heller aldrig fel 😋
 
Godmorgon tisdag!
Jag hade, vädret till trots, en riktigt tuff dag igår. Bröt ihop på morgonmötet på Skype med min arbetsgrupp, grät och fick avbryta mötet. Pratade länge med min chef efteråt som är en väldigt stöttande och klok person. Att ha människor runt omkring som bryr sig och är kärleksfulla, det betyder så mycket.
 
Efter att ha suttit i Tjejzonens chatt i nästan fem år och numera i Självmordslinjen så kan jag verkligen säga det med eftertryck. Det är många gånger avgörande. Det behöver inte vara många, det kan räcka med en sådan person. Men att det finns någon som på riktigt vill dig väl, det är människans främsta livlina ♥ Och med det sagt har jag full förståelse och respekt för att det inte alltid räcker till, att människor faller igenom ändå. Men när det inte finns en endaste människa som på riktigt bryr sig om just dig, då är det oerhört svårt. Vi behöver kärlek, så är det bara. Att få kärlek. Och att ge kärlek.
 
Jag hade svårt att fokusera igår, fick typ ingenting gjort på hela dagen. Det var som om någon sugit ur mig all energi med en dammsugare... Det enda som fanns kvar var massa dränerande känslor. Hopplöshet, sorg, ilska, förtvivlan, vanmakt, frustration.
 
Så idag behöver jag hitta tillbaka till mitt normala jag igen. Det har hänt några gånger per år att jag tappar fotfästet i vissa situationer och blir väldigt ledsen. Och det är helt ok att det blir så, förstås. Det viktiga är att komma ur svackan igen. Och det brukar jag lyckas väl med. Så även idag.  
 
Citatet här nedan är fasen ett av de bästa, när man är deppig. Jag vet inte vad det är med mig men jag har fått svårt för superpeppiga livscoacher de senaste åren. Att man ska fånga dagen och nå till stjärnorna och flytta berg med sina tankar.
 
Ibland är det kanske inte alls det bästa att "visualisera din dröm och nå dit du vill" utan att träna sig i att ha tilltro till att livet fortsätter, trots att det kan vara tufft. Att "bara" våga följa med livets flod, utan att bygga en jävla superflotte för att komma fram snabbare än alla andra... Det är mod för mig. Att inte behöva vara en supermänniska. Det är ju det som är det största, det renaste, det modigaste. Att enbart vara sig själv och stå stadigt i det.
 
Nu börjar den här dagen. And life goes on. Ta hand om dig ♥♥♥
(null)

Ostbricka är alltid rätt - speciellt idag ♥

(null)
Långhelg igen, så härligt. Jag uppskattar verkligen dessa lediga dagar extra mycket den här våren, de behövs för att ladda om. Ikväll firar vi in Kristi Himmelfärd (eller ja, vi firar kanske mest in själva långhelgen) med en ostbricka och ett glas rött.
 
Just en ostbricka går ju att variera i det oändliga. Antingen en enkel, klassisk som här på bilderna eller så är det aldrig fel att gratinera brieosten, köra på krustader, hemmagjorda chili cheese tops m.m. I förra veckan gjorde jag en egen äppelchutney, läste inte receptet så noga så det visade sig bli typ femtioelva portioner. Nu har vi äppelchutney så att det räcker fram till jul... 2022 🙃
(null)
Barnen gillar brie så det blir det ofta när kidsen är med. Jag är inte så förtjust i kall brie men däremot i krustader som får smälta i ugnen (med lite kall hjortronsylt på) eller i en brietårta med honung, nötter och färska timjankvistar. Gratinerad som den är eller inbakad i smördeg. Gruyère är ett måste och gärna en bit brie de meaux som har fått ligga ute i timmar, den ska nästan vandra iväg. Mmmm. Och olika sorters marmelader, det är också väldigt gott med kvittenhonung till ostbrickan. Och så jordgubbar, vindruvor, någon citrusfrukt, päron och kanske passionsfrukt. Och olika sorters kex, fröknäcke och grissini. Hur vill du ha din ostbricka?
(null)
Så sant, så sant. Din hälsa är allt. Självklart kan du vara sjuk och lycklig, vara rik på kärlek och ha nära relationer ändå. Men den psykiska och fysiska hälsan skapar kraft, långsiktighet och möjlighet att kunna ge. Och få. The greatest wealth is health ♥
 
Godmorgon höll jag på att skriva men klockan är 13.00 så det vore väl att överdriva litegrann 🙂 Men det var ändå en god morgon för min del efter 48 timmars fasta och två omgångar med tarmsköljning. Äntligen fick jag genomgå min koloskopiundersökning och även om den inte är jättekul i sig så var glädjen efteråt när den var gjord desto större.
 
Jag kom in till Danderyds sjukhus igår morse efter att ha fastat ett dygn och fått i mig fyra liter laxerande lösning. Hann så långt som till britsen, fick en kanyl insatt för att få lugnande och smärtstillande när läkaren insåg att undersökningen inte kunde genomföras (går inte in på detaljerna).
 
Jag som hade en kärleksfullt bredd smörgås redo att få äta efter undersökningen, det var faktiskt ganska jobbigt att fasta ett dygn. Det är väl för att jag är så matglad 😋 Istället fick jag höra att jag fick åka hem igen, fasta ett dygn till, köra en omgång till med fyra liter sötkvalmig vätska och komma tillbaka idag fredag klockan åtta. Fy fan, vad deppigt alltså. Jag VET att massor med människor skulle byta med mig och slippa andra typer av tillstånd för en sketen koloskopiundersökning men det kändes ändå hårt...
 
Så imorse, efter 48 timmar utan mat, var jag ganska mör när jag kom tillbaka. Och undersökningen var som sagt inte så kul (jag har tydligen väldigt slingriga tarmar vilket gör det hela mer smärtsamt). Kombinationen smärtlindring, lugnande, en underbar sköterska samt en väldigt lugn och proffsig läkare gjorde ändå upplevelsen så positiv som det var möjligt.
 
Men efteråt, jag kände mig så lycklig! I och för sig behövde de ta cellprover att skicka vidare men lycklig för att få ÄTA igen!!! Direkt till McDonalds, två hamburgare och en stor cappuccino. Lycka ♥
 
Men nu ska jag verkligen fundera över mina livsval. Jag tror tyvärr inte att någon magisk grön tablett kommer att hjälpa mig med mina magproblem utan det krävs andra insatser. Ett första steg är nu att byta ut mejeriprodukter mot växtbaserade. Jag har gjort det förut och det ska gå bra. Därefter ska jag dra ner på gluten. Sedan får vi se.
 
Ha en riktigt fin helg nu och njut av ledigheten om du har möjlighet att vara ledig 💜
Stor kram till dig!!!
Taggar: brie, briedemeaux, gruyere, lycka, ostbricka;